Tröst

Jag fick just en liten idé!!
Det är något som provocerar mig i de vackra,folkliga heminredstidningarna ,så som sköna hem plaza…Ändå tittar jag i dem och tycker o drömmer, precis som många andra.Kanske en kort
och harmlös verklighetsflykt?Eller lägger vi magasinet ifrån oss med bitter eftersmak?
Kanske är det så att bilderna ger oss en känsla av otillräcklighet, missnöje o en tanke om att en öppen planlösningskulle ordna allt, precis allt i våra liv.
De är ju ouppnåeliga dessa bilder utan damm,gräl o trötthet..Utan tårar o ensamhet.utan tragedier o familjehemligheter.Där ljuset flödar in över en smakfull blandning av gamalt o nytt…
Hem där ensamhet är en lyx man njuter av uppkrupen i en bred fönstersmyg.Där allt har sin rätta plats,god funktion o varje millimeter används till smarta lösningar..
Men hemmet utgör en kuliss där livet faktiskt pågår,vilken bild det sen må stämma övcerens med.Sakerna i hemmet är inte knivskarpa i förgrunden med några suddiga statister i bakgrunden.
Så är det inte dags med lite jävelskap i heminrednings-magasinen, rum där otrohet idkas, soffor som tål avgrundsvrål, matbord med katthår som aldrig går att torka bort,sängar enbart för missonärsställningen.Hem där man kräks upp, barn snorar o tjatar,män gråter framför tv, hem där förtvivlan har övertaget o ensamheten aldrig har varit ensammare.
Att skapa att eget foto projekt(en egen tolkning av dessa magasin) med bilder på en högst ordinär och dammig vardag.
Behovet av tröst är nämligen omättlig!!!